Nya tider

Hej Bloggen.

Jag tänker på dig ibland. Saknar att få skriva av mig. Jag vill gärna göra det också men alltså livet. Livet. Vi har gått in en ny era här på Midsommarvägen. Och det började med en veckas sjukdom. Men det spelar ingen roll, för hur friska de än är så vet jag inte hur jag ska hinna med allt jag vill. Och här talar jag inte om spännande resor eller roliga fester. Nä, jag tycker faktiskt att jag är ganska blygsam i mina önskemål.

Utöver tid att umgås med mina barn (det är liksom inte det som är problemet) så vill jag läsa lite bok, skriva lite blogg/dagbok eller annat, hänga med på vad som händer i världen, mysa med Anders, slappa en stund framför någon serie eller film, träffa någon vän nån gång ibland osv. Ganska enkla saker?

Så vad har jag gjort senaste tiden (utöver att plugga och umgås med mina barn)? Läst kanske 10-20 sidor i två olika böcker, istället läst ganska mycket twitter/bloggar, klappat Anders på kinden några ggr typ, tittat på en film som jag lyckades se klart utan att somna för att den var så sjuuukt spännande (Hungerspelen), träffat noll vänner förutom en kortfika med en gammal kollega som jag sprang på på universitetet, firat 1-årsdag med sjuk familj på ett mycket stillsamt sätt, och kanske stirrat ut genom fönstret eller upp i taket i några minuter sammanlagt. Och sovit, både bra och dåligt och mjä.. Vad som händer i världen? Eh????

Jag har varit inställd på att det kommer bli en jobbig termin. Nya rutiner med barn på förskola (hämta, lämna, vabba osv.) och en ny utbildning där första terminen ska vara riktigt tuff. Efter en vecka inser jag att det inte bara var vad man sa. Så jag försöker lära mig att fokusera på skola dagtid så att jag kan fokusera på annat kvällar och helger, men det är svårt. Fokus är nog inte något man blir bättre på som förälder. Tvärtom. Jag har svårt att följa med i ett samtal utan att samtidigt ha hundra andra tankar i huvudet. Däremot tror jag att man, som förälder, ofta får bättre simultankapacitet, eller simultantvång kanske. Jag har numera en Phd vad det gäller att göra flera olika saker samtidigt, och att ändå ständigt leta efter nya saker som kan kräva min uppmärksamhet.

Men nu har jag börjat mala. Ständigt olika tankar som maler i huvudet, och råkar Anders vara i närheten så läcker en hel del över på honom också. Jag kan prata på i oändlighet och analysera in i detalj, sådant som jag egentligen inte alls bryr mig om. (Jag såg en mystisk man idag, han hade någon konstig hatt på sig och tog till höger i korsningen, vart tror du han skulle? Ungefär.) Så nu har jag bett honom att uppmärksamma mig på när jag förvandlats till någon crazy lady som inte kan sluta mala. Jag vill gärna lägga tid på sådant jag faktiskt bryr mig om och tycker är kul/intressant. Och att dessutom få stänga av hjärnan ibland också, så att den får vila lite. Fokus alltså. Det är det jag ska lära mig nu.

Kära blogg, tack för att du lyssnat. Det var skönt för mig. Hoppas det var ok för dig också.

På återseende. Snarast, hoppas jag!

Annonser

Blöjbytesexperten

Jag kom precis på att jag har bytt över tusen blöjor.. True story.  Slog till med tusen i en mycket spännande dialog jag hade i mitt huvud. Som en överdrift alltså. Men efter lite överslagsräkning kom jag snabbt på att det stämmer ju! Så…grattis??

Tack tack, som Thea skulle sagt.

Heeee…

…eeej!

Det var inte igår minsann, snarare ca en månad sedan nu. Tänkte jag skulle uppdatera lite. Här har vi haft semester. Eller nåja, man kan väl säga att vi varit full styrka hos personalen istället för halv. Faktum är att jag efter Kalmar- och Ölandsvisiten blev lite deppig när jag insett att semester = typ motsatsen till semester. Gnäll gnäll. Av någon oförklarlig anledning hade jag ändå sett framför mig att jag skulle få ligga och stirra på moln och bara njuta av att man lever. Hmm, där satte både väder och småtroll käppar i mina små hoppfulla hjul.

Det är ju det där med förväntningar. När jag väl accepterade läget så har jag kunnat njuta litegrann iallafall. Och drömma om kommande tider när jag kan slå mig ner i en solstol medan skruttarna springer runt på tomten och kan ha lite skoj på egen hand. Om tre år kanske??? Ingen aning, men då minsann, då blir det njuta av!

Jag har iallafall en mycket god nyhet. Om det nu är utvecklingsfaser som strulat till mitt liv, så tror jag att 7:e (första årets sista) fasen är över nu. Pjuh! 3-4 månaders jag-vet-inte-vad-men-roligt-var-det-inte har nått sitt slut. Ett lyckligt slut, med glada och mysiga barn. Sedan tror jag inte att de någonsin kommer vara så nöjda som de var i unga år eftersom de upptäckt sin vilja, men så länge de mestadels är glada och nöjda så är jag glad och nöjd. Jag hoppas nu på ett mysigt augusti så jag kan avsluta den här perioden i mitt liv på ett bra sätt. (Nästa fas ska tydligen komma vid 13 månader, så det är hela två månader kvar 🙂 Tjoo!)

Appropå bebisar, jag vet att det är larvigt att vara stolt över att ens barn lärt sig sådant som de allra flesta barn lär sig så småningom och att hur de utvecklas första året inte säger så mycket om hur de funkar när de blir äldre. Men alltså. Man blir ju stolt. Båda mina små gullungar har tagit sina första steg, och många fler därtill, innan elva månader (Thea innan 10), är de inte helt fantastiska?! Bäst i klassen minsann 😀 Numera går Thea nästan mer än hon kryper och Albin är nog snart ifatt. Och på måndag blir de elva månader och dom är bäst. Ok, enough bragging. Det är iallafall skönt med tanke på att de ska börja gå halvtid på förskolan i höst.

Lite bilder från mobilen:

Image

Klätterbarn, fortfarande klängiga. Paus under resan från Kalmar.

Image

Thea lycklig över att kunna dricka själv. Bästa är att prutta ut allt igen.

Image

Höga Kusten

Image

Balkongbad är typ det roligaste som finns.

Image

Parkhäng

And oh, jag fick vara bort två hela nätter hos kompis och syster i skärgårn. Tack superpappan!

Image

 

Pimp my balcony

Idag balkongfix, imorgon Kalmar. Bra start på juli. Och Kalmar betyder för min del dator-förbud, så hej så länge.

Men först, som den superbloggare jag är, bjuder jag självfallet på före- och efterbilder av balkongen.

Image

Image

Före.

Image

Image

Efter. Äntligen lite plats för små skruttar att skrutta runt på.

Användbara citat #1

Ikväll ska Anders träffa några gamla pluggkompisar direkt efter jobbet.

Anders på väg hemifrån: Då kommer inte jag hem emellan då.

Anja (låst med bojor vid sitt hem) släpper ut en suck: This too shall pass.*

Varpå Anders får dåligt samvete men parerar genom att kalla mig för offer.

End of story.

*Baserat på mina två senast lästa böcker om tiden kring andra världskriget, ett väl använt citat på den tiden.

Image

This too shall pass

Uppdatering från bubblan

Hej och hå!

Jag lever än. Det är full rulle med skruttarna, nu vill de ut och gå hållandes mammas händer mest hela tiden, så det är det vi gör. Man kan väl säga att Thea beordrar mig att gå omkring med henne (tråkigt att bara gå längs möbler jö). Men då och då släpper jag henne trots vilda, eller lama, protester så att Albin ska få strosa lite också.

Nu längtar jag mest till semester nästa vecka då vi drar till Kalmar/Öland. Ska bli himla fint både att träffa min ”gamla” familj och att få hänga massor med hela min nya 🙂 Annars då? Mest pillar jag, trots förbud, på mina hand-soleksem så att de bara blir värre. Och som tur är sover skruttarna fint dagtid (och natt), så jag hinner läsa lite också.

Nu senast har jag läst ”Och i Wienerwald står träden kvar” av Elisabeth Åsbrink. Om Sveriges hållning strax före och under andra världskriget. Jag blev förvånad över att det, förutom olika nazistgrupper, verkar ha varit studenterna som var bland de mest ”judekritiska”. Man ville gärna slippa konkurrera med högutbildade judar. Och regeringen ville inte stöta sig med alla kritiska röster, så det var i princip stopp för invandring av just judar världskriget igenom.

Sorglig läsning. Mest för att det lika gärna kunde varit idag. Trots mitt liv i bubblan har jag lyckats snappa upp att det är för&%¤%#ligt i Syrien. Ja, och som vanligt på hundratals andra platser i världen. Och i Sverige sitter SD i riksdagen. Och i resten av Europa likadant. Hur är det ställt med folks förmåga att känna empati, när man vill stoppa invandring och skicka folk tillbaka till död och förföljelse? Om jag har en princip som står över allt annat så är det just det. Att det gör man inte. Oavsett vad. Det borde vara en självklarhet.

Nä, nu fick jag en plötslig lust att citera Magnus Uggla.